Idag fyller min pappa år och det ska firas med kakor och tårta!!!

Mitt humör är inte på topp för att jag saknar dig Erika. Så därför vill jag tillbringa det här inlägget till Erika.

Jaa, vi träffades den 17 augusti 2009 det var första dagen på gymnasiet det är därför jag minns den såväl. Du sa hej och sen började vi prata. Vi kom varandra nära på en gång och jag kände direkt att det kommer att bli ett bra år på gymnasiet och förhoppningsvis två till bra år. När jag kramade om Erika vid slussen och sa hejdå så kändes allt så himmla bra. Det är svårt att beskriva den kännslan men det var underbart att få en sån bra kompis redan första dagen.
Andra dagen var min födelsadag och den var i stort sätt lika bra som den första. Det var den dagen jag träffade Elina. Det hände inte så jätte mycket den dagen men den var bra och det var huvudsaken. Eller jag tror det var den dagen vi satt på bussen med sebbe och du skrattade otroligt mycket, minns du det?. Jag älskar ditt skratt det är underbart.
Nästa dag var det dags för skola igen och vi träffades i slussen som alltid. Jag minns inte så jätte mycket av själva skoldagen mer än att vi hade mentors grupperna och vi hamnade i samma, snacka om flyt vi har. Jag tror vi slutade vi tre och då slutade alla alltså både ettorna, tvåorna och treorna så det blev fullt på bussen. Vi hade inge brottom så vi satte oss och väntade på att alla hade åkt så vi kunde ta en buss där det inte var så mycket folk på. Vi hade typ hoppas över fyra bussar och vi tänkte att vi kan ta den som kommer och det gjorde vi även fast det var hyfsat mycket folk på. Det var då du sa att du hade sån himmla lust att hoppa av i värmdö marknad för att köpa glass. Självklar så gjorde vi det och vi hade hur kul som helt och jag fattar inte att man kan skratta så mycket när man bara har kännt varandra i tre dar. Det var den sjukaste glassen jag har ätit men det är ett minne och varje gång jag tänker på det blir jag glad för vi hade det så bra då bara du och jag liksom. När vi gick mot bussen så pratade vi och skrattade vi hur mycket som helt och vi hoppade säkert över fem bussar till där. Totalt så hoppade vi över ungefär nio bussar och det glömmer jag aldrig.
Torsdagen kom och den minns jag inte så jätte mycket mer än att alla började fråga om vi var syskon eller bästisar sen innan och det sjukaste var ju att vi inte var det. Vi träffades liksom när vi steg av bussen den 17.
På fredagen det var då du skulle hem till mig för första gången och vi pratade om allt mellan himmel och jord, men det sjukaste var ju att det kändes som om vi hade kännt varandra hela livet men det hade vi inte. Minns du vad vi gjorde hemma hos mig? Jag minns, vi satt och läste och skrev dikter. Sen fick du träffa min familj för första gången. Du tyckte dom var hur sköna och snälla som helt. När klockan började närma sig åtta halv nio skulle du hem och min pappa som är så snäll körde dig till danderyd. Där sa vi hejdå och så skulle vi ju höras på lördagen för att fira mig men då blev du sjuk så vi fick ses på måndag.

Jag tycker att det sjukaste är att jag fortfarande kommer i håg vad vi gjorde den där första veckan i skolan, jag minns och jag hoppas jag kommer minnas den veckan för evigt.
Jag trodde att gymnasiet skulle bli så bra och vi skulle ha det så kul men så fel jag hade det. Det har nästan gått två månader sen vi började och under dem två månaderna så har det bara varit kaos allt har vait upp och ner och jag har bara mått skit. Jag har längtat tillbaka dit jag bara ville bort i från.
Erika det var du som gav mig hoppet, så därför har jag brytt mig. Det är inte många personer man kommer så nära på en gång som du och jag gjorde. Det är något unikt med oss två något som vi inte vet om men som finns där hela tiden.
 Men när jag har sätt hur du har mått så har jag själv mått jätte dåligt.
Jag kommer nog aldrig glömma när du bröt i hop helt och fick den där attacken. Jag var så himmla orolig för dig och det var därför jag började gråta. Jag tycker bara synd om dig som måste gå igenom det du gör nu.
Du vet att jag är sämst på att trösta när du är ledsen men det bästa är ju att jag alltid finns där för dig och det vet du. Jag skolkade liksom en hel dag bara för att göra dig gald och få dig på bättre tankar och bara skita i allt för en dag.
Den dagen var i går.
Jag fick dig nog på lite bättre humör för vi pratade inte så jätte mycket om allt det där jobbiga vi pratade mäst om det vi tyckte var nödvändigt. Jag tyckte att det var skönt att känna din närhet att du alltid fanns där. Och vi fick äntligen bara vara du och jag.
Idag så bestämde du dig för att byta skola eller ta ett sabatsår men i alla fall inte komma tillbaka till Doctus. Jag visste att det inte var någon ide att försöka få dig att stanna så jag försökte att peppa och bara finnas. Det var många tårar som fälldes idag kan jag lova. Men på något sätt så kändes det bra att få gråta och prata med dig.

Allt har gått så himmla snabbt från att allt var så bra den där första veckan tills allt bara fall över och belv för mycket. Just nu skulle jag bara vilja spola tillbaka tiden så vi kunde göra om allt det vi gjorde fel, så vi kunde träffas varje dag och ha lika roligt som vi brukar. Men allt är försent och vi får istället ta vara på den tiden vi har nu och inte tänka så mycket tillbaka. Men jag skulle vilja skjuta alla som har gjort så mot dig, alla dem som har tryckt ner dig och gjort så du mår så dåligt.

Men idag var det sista dagen vi satt på 474 hem tillsammans. Vi kommer nog aldrig göra det något mer och det känns i hjärtat men jag vet att vi kommer att träffas och ha det lika roligt som alltid.

Du vet att du alltid kommer att vara än av mina bästa kompisar och jag kommer typ sitta och sms dig 24/7 för hur höra hur du har det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer få det så mycket bättre nu när du inte behöver återvända till Doctus.

Jag säger det ännu än gång att jag älskar dig och att jag kommer sakna dig som fan. För du har fått mig att tänka annorlunda och det är jag super glad för.

Det kommer kännas fett konstigt och jätte tomt i morgon i skolan. Det kommer kännas som om någonting fattas och jag kommer få leva med att vi går i olika skolor. men jag klarar mig nog jag har Elina och utan henne så skulle jag nog fan hoppat framför ett tåg eller något.

Jag vill bara tacka dig Erika att vi träffades den där dagen och jag skiter i om jag har skolkat lite mera än vad jag gjorde förut. Men nu ska jag kämpa för din skull jag ska gå kvar och skita i alla andra och göra det jag ska men jag saknar dig redan.

JAG ÄLSAKR DIG ERIKA AV HELA MITT HJÄRTA <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

P.S Du vet att du alltid är välkommen hem till oss och att du alltid kan bo här om du har det jobbigt och Just nu sitter jag och gråter, för att jag saknar dig och för att du måste kämpa mera än vad jag behöver och för att du är värd mäst.D.S